In progress

Blogg

Min blogg.

Då ser jag ut som skriet

Jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av mitt inre väsen. Jag inleder med något så besynnerligt som en lista över sådant som får mig att se ut som skriet. Enjoy!

 

Jag ser ut som skriet när jag ska: 

  • Steka i olja. I vintras gjorde jag popcorn på olja och för hög värme. Det resulterade i frän lukt, svart stekbotten och en dimma som garanterat hade ställt in flygtrafik. I ren affekt SLÄNGDE jag ut stekpannan på den snötäckta uteplatsen.  Sen nojade jag över att någon rökare skulle kasta ut sin fimp från balkongen, att vinden skulle fånga den och styra den rakt ner i min stekpanna och  orsaka en kolossal brand. Jag är övertygad över att likheten mellan mig och skriet just då var slående. 

 

  • Gå förbi mitt brevlådeinkast. Varje gång jag går förbi den vänder jag huvudet mot andra sidan och tänker att jag ligger på en strand i hawaii och livet är alldeles alldeles underbart. Jag avskyr att få och öppna brev och bara att se den där springan i väggen. Och nej, jag har aldrig fått ett ägg inslängt däri, eller ett göraslutbrev eller annat oangenämt. Jag gillar väl helt enkelt inte meddelanden på papper.

 

  • Göra hål i väggar. Jag har bott i min lägenhet i 15 månader. Det enda som hänger på väggarna är en ynka stringhylla. Det tog ett kvartal tills jag tordes sätta borren mot väggen. Tiden innan ägnade jag mig åt att utse den perfekta väggen och höjden, fundera över huruvida jag skulle bli tv-innehavare (då skulle antal möjliga vägar reduceras). Jag klurade på om en en uppfylld stringhylla kunde hänga över hundkorgen, eller var det för stor risk att den skulle fall ner och ta kål på den stackars hundkraken!!? Det är som att jag glömmer att man kan ångra (inte en död hund) sig om en tavla/hylla/ inte sitter bra, att det finns spackel och färg.

 

  • Titta på Rederiett. Ni vet den där läskiga gubben som spelade Sten! Jag var fullkomligt livrädd för honom. När han dök upp satte jag mig nära nära systrami. På natten drömde jag mardrömmar om honom, haha.

 

  • Öppna flaska med skruvkorv. Okej, jag öppnar dom aldrig själv, det är tillräckligt obehagligt att vara i samma rum som den som gör det. Men varje gång går jag in i ett annat rum och lägger jag händerna över ögonen, för tänk om korken skulle studsa mot en vägg och hoppa rakt in mina ögon och jag bli blind.

Och där kom jag inte på nåt mer. Men det det dyker säkerligen upp mer elände så småningom. 

Hej så länge! 

  Skriet  av Edvard Munch

Skriet av Edvard Munch